Kentuckyseven

Buffy Brogren levererar från Chicagos skitiga bluesgolv:

Om du någonsin får möjlighet att spendera en kväll i Chicago är haket på 2519 Halsted, the place to be! Välscoutat av Löfvet för några veckor sedan och jag har precis fått mitt livs bästa klubbspelning till livs på den adressen.

Utanför entrén hänger två skyltar med texten B.L.U.E.S. Den ena med så mycket patina att den antagligen hängde där redan innan de byggde huset för si så där en 40 år sedan. Den andra är en fantastiskt neonskylt med blå text och röd ram.

En svart broder modell större i jeansväst står i dörren och äger entrén. Fick visa leg, det var inte igår. Väl innanför är och andas stället blues. Finns inget i lokalens interiör som inte har en bäst föredatum passerade för minst fem år sedan.

Patina med stor H som i hak. Avskalat möblemang, bara barstolar och träbord. Skyltarna på bordet gör reklam för shots eller bomber med Jägermeister varför man nu skall dricka det på en bluesbar.

Jag satsar på Miller i hettan och senare under kvällen ackompanjerad av en riktigt bra bourbon som gick under namnet Makers någonting. Stället är i princip tomt när vi kommer dit vid 21-tiden men fylls snabbt då bandet drar igång strax efter halv tio. Publiken domineras av studenter från universitetet två kvarter bort men här finns personer i alla åldrar och dansgolvet framför scenen har under en 15-minutersperiod en medelåder på plus 60, som verkligen gick igång på den svarta musiken från söder.

På scen denna heta junikväll i norra Chicago står Rodney Brown & Hotrod. Rodney är precis allt det du vill ha av en blueskung, stor, svart, basröst, kort till skratt men med en fantastisk längtan i rösten och kung på sax. Förövrigt gillar han sin blues funky.

Han är under hela kvällen tungt uppbackad av bandet där gitarristen, en till utseendet och uttrycken blandning av Ulf Lundell och Janne Schaffer fast tunnhårig. Första setet svänger fantastiskt och alla vill bara ha mer. Under det andra setet kommer det ett magiskt ögonblick när Rodney Brown lär oss alla, om vi inte tidigare visste, vad blues är. It is a good woman gone bad och sedan drar de igång en långsam tolva som sakta mal fram genom lidelse, smärta och kompakt mörker. Bandet har fått sällskap av en ung man med munspel som fyller det sista lilla tomrummet och skapar den perfekta bluesspelningen.

Så om du någonsin spenderar en kväll i Chicago, lova dig själv att ta dig till B.L.U.E.S. på 2519 Halsted, släng fram lägget och beställ en Makers. Det kommer du aldrig att ångra.

Det här är Buffy Brogren för K7 i Chicago.