Kentuckyseven

Varför tror man alltid att Sverige skall vinna? Man har en känsla i kroppen när ”uppsnacket” börjar. Det kommer att gå vägen. Sverige kommer att vinna. Vet inte hur många mästerskapsmatcher man har tänkt: Vi kan faktiskt vinna, med lite tur och Zlatan på topp, så kan vi faktiskt vinna.

Det går ganska ofta bra, men oftare går det som det gick idag. Förlust. Och spelare och lagledare, står lite som frågetecken. Har inga direkta förklaringar. Mer än de gamla klassiska: Jag tycker att vi spelar bra. Vi för matchen fram tills målet. Individuellt gör spelarna en bra match.

Det spelar fan ingen roll. Ursäkta franskan, men man vinner inte matcher på att man tycker att man spelar bra. Det hjälper liksom inte. Man måste göra fler mål än motståndaren. Då först kan man vinna matcher. Jag har aldrig varit en riktig fotbollsspelare. Det kommer jag aldrig att kunna säga. Inte ens medioker. Men de många av de här killarna, spelar och tränar varenda förbannade dag, och får miljoner på kontot varje 25:e ,så jag tycker att man kan förvänta sig att de faktiskt skall kunna göra mål. Det är inte för mycket begärt. Jag tycker inte det.

Självklart förstår man att det kan vara svårt att göra mål. ”Han har ju inte samma medspelare som i klubblaget”, men det skall väl inte vara så enkelt att skyffla undan ett misslyckande. Jag anser nog att en person som Zlatan, måste sen denna matchen som ett misslyckande. Han har (i Lagerbäcks ögon) Sveriges bästa medspelare vid sin sida. Borde han inte kunna toffla in ett ynka ”fulmål” i alla fall? Eller är det för mycket begärt?

Minns tydligt hur vi satt, ett ansenligt antal personer, i vår gamla lägenhet i Linnéstaden, när det var VM i Sydkorea 2002, och Henri Camara fipplade in 2-1 målet i Oita som skickade ut Sverige i åttondelsfinalen. Vem trodde inte att Sverige skulle vinna den matchen? Inte nån i min tv-soffa i alla fall.

När skall Sverige bli ett sådant land, som när vi förlorar en match (betydande), och media står och gråter. Vi kan inte förlora. En fotbollsnation som Italien. Där en förlust inte finns på världskartan. Det är inget alternativ. Vi kanske aldrig kommer dit. Det är inte ens troligt. Det är egentligen riktigt bra att komma till en åttondelsfinal i ett VM. Det är inte kattskit. Inte kattskit. Men jag tror att vi kan bättre. Med en annat attityd och inställning. Vi måste bli mer amerikanska/italienska/norska det är allt. Vi måste tro att vi kan gå hela vägen. Inte att det är ett mål att komma till kvartsfinal. Det är inget mål. Tänk om man satt vid en anställningsintervju och sa att: Jag är nog ganska bra för ert företag. Anställ mig.

Nej, spotta i händerna, och snöra åt skorna lite hårdare. Skjut fan på alla chanser ni får, och tro att den går in. Så kommer vi kanske till Sydafrika 2010.