206 sidor
Har precis läst ut Doris Lessings debutnovell ” The grass is singing” från 1950.
Det börjar med en dödsannons. Sedan rullas historien upp. Blytungt och övertygande. Våldsamt och utan nåd.
Lessing, som belönades med Nobelpriset 2007, skriver om Sydafrikas karga veld. Om livet på landsbygden, om hur en kvinna tappar taget om sig själv som passiv hustru till en fattig bonde, ute i den fördömande solen, inne i huset med plåttak som värms likt en stekugn varje dag, där svarta arbetare behandlas som smuts och bär sin ilska inuti för den lilla lönens skull, hela vägen fram till det oundvikliga slutet.
Allt med ett språk som tar egna vägar över 206 sidor. Storartat.
Betyg: 6 av 7 Kentuckysevens.
